Det finns så mycket bra runt mig nu. Änglar, alla ni som bryr er om!
Det betyder så himla himla mycket, jag är evigt tacksam! ❤
All min energi går åt till att återerövra allt som inte bara var vårt utan också mitt nu. All dynamik är förändrad, allt ska omdefinieras och allt ska göras för första gången igen. För varje person jag träffar efter den nya tideräkningen, varje plats jag besöker eller hobby jag utövar, fylls min värld igen. Det är så konstigt hur det känns så, men det gör det. Jag upplevde/er mig vara en självständig individ men jag hade speciellt efter förlovningen verkligen börjat bygga livet på oss som grund och inte bara på mig. Partnerskapet gick från någon slags sidohobby ändå, till att vara min utgångspunkt. Därför rämnade verkligen allt och allt måste nu gås igenom, sorteras, sparas eller kastas.
Och efter vakuumet och natten lyser nu punkt efter punkt, en efter en, upp. Det är skrämmande och fint på samma gång. Jag har svårt att se skalan på alltihop och jag oroar mig för om och i så fall vad som kommer vara borta. Men allt eftersom återuppstår allt, ibland delvis i ny form, och det gör mig så varm, så varm, så varm. Alla bitar som läggs till i det här pusslet som från början var så rörigt lär mig något lika stort som erfarenheten att ha tappat något som det jag just gjort: Jag är allt annat än ensam. Och jag har kunnat börja vila för att jag verkligen börjat förstå att jag inte är ensam. Ni uppstår och bygger ihop pusslet med smått och stort, mycket eller lite. Allt räknas. Allt!
Och jag har åkt upp till norr och min/våra familjer och trampat på gräsmattor som visst finns kvar, och gång på gång förstått att jag inte bara var någons civilstatus, jag är något i mig själv. Direkt efter varje sån insikt ler jag åt min just övergivna vilsen- och osäkerhet, jag borde inte ha tvivlat, men det finns poänger med att berätta om hela den här processen. Hur allt kändes så vansinnigt osjälvklart, hur jag inte kunde räkna med någonting. Och hur jag så dundrande överbevisats och alltid kommer bära med mig det, nära nära nära. Att jag är allt annat än ensam.
Jag tänkte verkligen igenom det många gånger innan jag publicerade mitt förra inlägg. Det finns mycket att tycka om personligt/privat och där fler än en själv berörs, men det finns en anledning som gör att jag vill skriva. Jag vet nämligen att det kan och redan hunnit vara en tröst för de som har känt eller känner det som jag uttrycker mig känna nu. De som har upplevt liknande eller samma sak. Möjligheten att hjälpa någon, kunna ge en riktning eller att tröst/hopp/någonting når fram till någon som behöver det, gör att jag vill göra det. Jag kämpar så otroligt mycket för att klara det här och har kommit till insikter som begripliggör och ger mig ro, ro som jag vill ge andra.
Sorg går inte att prata sig igenom, men härifrån vet jag vad jag gråter för. Jag vet vilket håll jag försöker luta åt när jag snubblar.
Jag har skrivit om att tro på en start efter slutet, om utveckling som stärker och att släppa oron över hur sorg ska se ut och våga säga att: det här, det var det jävligaste jag någonsin varit med om. Om att aldrig aldrig be om ursäkt eller släta över att en älskar någon högt högt högt, varken för en själv eller någon annan. Nu vill jag förmedla att du aldrig är ensam.
Kaoset runt ikring dig, det är inte en del av dig. Delarna som faktiskt är du kommer ur kaoset mejslas fram genom att du blir påmind om att du finns. Du finns genom sammanhang och andra relationer och genom att vifta bort dammet som blandar ihop alltihop, kommer allt klarna. Det gör det. Det kommer hostas endel, knipas i magen, men bit för bit byggs pusslet ihop framför dig. Jag har gråtandes nåtts av insikten att jag finns genom andra, genom den här vännen, genom att hen pratar med mig om mig som att hen känner mig. I paniken hade jag glömt det och det kändes som att jag försvunnit ett tag. Världen hade ju försvunnit. Men jag i min flyktiga form får fäste, och allt kommer bit för bit tillbaka.
Helandet fungerar, det klarnar och då syns så mycket som finns kvar, och som tillkommit.
Helandet fungerar och jag kommer att fungera igen.
Du kommer att fungera igen!